Ida @ 15 maj 2008
Ja nu har jag levt i småbarns ”idyllen” i tio månader och börjar att inse ett och annat gällande ungar och hundar. Nämligen att skillnaderna mellan dem inte är så stora. Jag skriver detta med risk att bli utesluten ifrån föräldragruppen och kanske att en och annan väninna kommer att säga upp kontakten dock är troligtvis denna eller dessa väninnor av den sortens människor som inte har hund och aldrig heller kommer att ha hund och när allt kommer omkring så umgås jag inte så ofta med den sorten så det spelar inte så stor roll!
När vi, Lasse och jag, var gravida var det många i vår omgivning som tyckte och tänkte om kombinationen hundar och barn i stort och i synnerhet gällande vår familj med våra livliga hundar & vårt sätt att leva tillsammans med hundarna.
Åsikter kom ifrån alla håll och kanter, släkten, vänner, andra hundägare, andra hundinstruktörer, kvinnan i kön på konsum som sett på alla program på tv om hundar men inte hade hund själv, ja listan kan göras lång. Alla var engagerade i situationen hund och barn och alla var experter och alla oroade sig alla över samma sak, att vårt kommande barn skulle hamna under hundarna i rangordningen.
På barnavårdscentralen där man visste att vi hade hundar frågade man om vi oroade oss för den kommande situationen? Nåväl hundar är ju populärt och går att omplacera om problem uppstår sa dem. En kollega i friskvårds brancshen sa när hon hörde att vi väntade barn att hon hade en vän som alltid velat ha hund, hon kund ta över våra då hundarna nu var överflödiga!? En annan kollega till lasse gratulerade genom att maila över en notis ur expressen om en hund som bitit en barn i ansiktet.
Lasse och jag var till en början oförstående, vi var inte ens medvetna om att vi levde i en rangordning dock insåg vi snart vad omgivningen fruktade, att hundarna skulle komma att bli svartsjuka och slåss för sin plats på rangordningsskalan vilket skulle ske på vårt barns bekostnad. Nu var goda råd dyra och vi var tvungna att agera fort enligt alla dessa allvetande experter. Det var dags att säkra både våra egna platser i rangordningen och trycka ned hundarna så långt ned i botten som möjligt så de inte ens kunde tänka tanken på att försöka ta barnets rättmätiga plats.
När jag under ett samtal nämnde att vi tänkte att bebisen skulle sova i sin egen säng ifrån början höjdes ett och annat ögonbryn, betydde detta att hundarna skulle få sova i sängen men inte barnet? Det skulle betyda hävdade någon att hundarna blev ranghög över barnet och skulle få övertaget om barnet, med andra ord livsfarliga. Lösningen var enligt denna expert att om inte barnet fick sova i sängen skulle inte hundarna det heller. Nåväl vi tog det hela med ro och såg fram emot vår nya familjemedlem samtidigt som vi ofta diskuterade över människans behov av att komplicera saker och ting. Måste vara otroligt påfrestande för en familj som lever med hund att hela tiden ha en pågående maktkamp.
Mitt i högsommaren tittade Hampus ut i den vida stora världen. När vi anlände till bb meddelande Lasse till barnmorskan att vi inte hunnit gått valpkursen, varpå dom tittade konstigt på oss. Han menade egentligen föräldrautbildningen men i all uppståndelse vem kan hålla ordning på begrepp mitt i en förlossning? Föräldrautbildningen var Lasse dessutom tvungen att använda tvång och hot för att vi skulle skriva upp oss på. Jag hade ingen lust att träffa en massa föräldrar och prata om förlossningen som jag ändå var livrädd för. När lasse påpekade att det förmodligen är detsamma som en valpkurs hade jag inget annat val än att skriva upp oss, men nu kom Hampus förtidigt och jag undkom, ja inte förlossningen men föräldrautbildningen.
Jag tillhör de som inte skall vara gravida men som utan större ansträngning. Skulle kunna tänka sig att föda barn i alla fall en gång i månaden, en fantastisk upplevelse! Däremot något som plågade mig under förlossningen var att vi missade den inplanerade spårträningen med Ebba och hennes uppfödare som skulle ske samma dag. Jag skulle inte föda barn idag utan vara i skogen och spåra med Ebba vilket jag talade om för alla vi träffade på…
Hampus hemkomst var väl egentligen ingen överraskning för hundarna, Ebba tex hade sympatiserat med mig de senaste 3 månaderna och legat i soffan dag ut och dag in och total vägrat lämna hemmet med husse oavsett det gällde promenad eller ett spår i skogen. Lasse hade tagit hem en filt med hampus lukt på ifrån BB en dag innan jag och Hampus kom hem som resulterade i att hon somna med den i sin bädd. När vi kom hem tog jag mig tid att hälsa själv på ebba i lugn och ro, vi tog oss en liten skogs promenad och njöt av varandras sällskap. När vi kom tillbaka öppnade jag ytterdörren och omedelbart så hukar sig ebba rejält ned, viker öronen bakåt och faller ned svansen medan hon går in. Man ser på henne att hon vet att ”valpen” kommit hem.
Hon hittar honom i sin spjälsäng och tillsammans sitter vi och tittar på honom, hon nosar ner i bädden men når honom inte. När vi andra går ut i köket för att fika medan hampus sover lägger sig Ebba nedanför sängen. Ibland tar hon rast och kommer ut till oss men så fort hon hör att han låter springer hon tillbaka. Vi har haft som vana att alltid sänka ned Hampus till ebba när vi burit honom och hon kommit, hon får slicka honom och blir nöjd över att veta att han mår bra. De första dagarna åkte hem till andra för att hälsa på, vi tyckte det var bättre att Ebba såg andra höll i honom på neutral plats och inte i vårt hem. Vi har även vart noga med att andra som håller honom sänker ned hampus till Ebba när hon kommer.
Som nyblivna föräldrar insåg vi plötsligt att man upplever precis samma sak som man gör som nybliven hundägare, alla vill ge råd om allt mellan himmel och jord. Tack å lov för att vi haft hundar i ett par år och lärt oss att sålla i all information som kommer ifrån alla håll och kanter. Vi säger alltid till nyblivna hundägare under våra kurser att lyssna på allt alla säger men att kritiskt fundera om råden man får passar en som människa, sin egen hund, rasen och om rådet går i linje med sin egen hundfilosofi. Fundera även på vem som ger rådet, vilken hundfilosofi och ras den personen har och framförallt, vad är syftet med metoden eller övningen. Dessa tankar gjorde oss trygga som nyblivna föräldrar, vi litade på vår egna intitution i olika sammanhang, lyssnade på alla råd och tog fasta på de råd som passade oss som familj och Hampus.
När jag var med Hampus på barnavårdscentralen då han var 4.5 månad var jag förberedd på en mat föreläsning som min kollega vittnat om hon nyss gott igenom. De och vägde hampus och jag satt bara och väntade på att vår barnskötare skulle börja predika men ämnet lyste med sin frånvaro och till sist frågade jag om vi inte skulle diskutera mat idag som min väninna gjort. Då skrattade bara han och sa att jag och lasse ändå gör som vi vill och inte följer planen och det går ju fint ändå så han tyckte inte vi skulle diskutera utan jag kunde väl börja med välling och fruktpureer när jag tyckte tiden var mogen. Paniken spred sig inom mig och ut ur rummet med mobilen i handen slog jag numret till Lasse och frågade med andan i halsen om han visste vilken plan barnskötaren pratat om… På kvällen tände vi en brasa i vardagsrummet istället för ved använde vi alla barns och föräldratidningar och böcker. Hampus började få välling vid 4.5 månad varpå en av min väninna var tvungen att påpeka att välling ges från 6 månader!
Vi har full förståelse för att föräldrar många gånger känner sig villrådiga bland alla råd och rön och till och med otillräckliga, precis som hundägare ibland oroar sig för att de har ett ”dåligt ledarskap” och gör fel. Naturligtvis grundas dessa känslor på vår kärlek till våra ungar och hundar och vår ambition som föräldrar eller husse och matte att fatta de rätta besluten. Jag tror att vi alla oavsett om det gäller ett barn eller en hund skulle må bättre om vi litade mer på oss själva och vår känsla och hade karaktär nog att våga fatta egna beslut som kanske inte alltid är i linje med alla råd och rön. Det skulle förmodligen gynna både våra ungar, hundar och vårt eget välbefinnande i vår redan stressade vardag.
Klippa klor på en valp är lika svårt som att klippa naglar på en bebis. Det sprattlas och åmas och där sitter man med andan i halsen när man slutligen klipper till och hoppas att man inte skall träffa pulpan valpens fall eller i tån när det gäller barnet. En valp däremot är betydligt lättare att motivera och kanske i vissa fall distrahera om det behövs det är däremot omöjligt med ett barn som vid 6 månader hatar att vara stilla utan vill ut och upptäcka världen på egen hand. Belöna valpen med godis efter ett klipp skapar en god inlärning och gör kloklippandet till en trevligare upplevelse och skapar igenkännande av situationen när det är dags nästa gång men hur kan man belöna ett barn. Vi kör tvångshållning av Hampus i pappas, dock rekommenderas öronproppar till föräldrarna.
Bitmarkena i min näsa kommer ifrån Hampus fantastiska risgryn till tänder som han använder när han vill pussas eller så kanske det bara kliar i hans tänder? Förmodligen använder han oss som en bitleksak men vi vill gärna leva i illusionen att han pussas och att det är av den anledningen vi har små Hampus bett lite där och var. Detta är precis som när man har en valp som med sina piraya tänder lämnar sina kärleks tatueringar på ens kropp. Med en valp kan vi pipa till lite om den biter för hört eller vara konsekvent att praktisera vad vi kallar ”time out” med valpen så fort den biter. Som åtgärd på bitandet på de allra värsta valparna vi haft har vi smörjt in våra händer i ättisksprit så aktiviteten blir mindre attraktiv, dock kanske man inte varken kan bura eller använda ättisksprit på barn?
Babygym:et används flitigt av både vår boxer ebba och Hampus. Innan hampus började åla och krypa spenderade de två sina dagar tillsammans på mattan med alla leksaker och med förtjusning lärde ebba hampus hur musen på filten kunde pipa. Nu mer är babygym:et mer Ebbas favorit än Hampus. Det var i babygymet hampus skrattade för första gången och det var när Ebba slickade honom i ansiktet. Det var också i babygymet där hampus för första gången sträckte sig och tog tag i något, å det var i ebbas öra!
Märgben är Ebbas favorittugg om kvällarna. Till en början då Hampus var liten och mycket mindre förflyttningsbar på eget bevåg och därmed duktig på platsliggning brukade hon ligga bredvid honom och tugga på sitt ben. Ibland när hon inte hade lust att tugga på benet gick hon och gav sitt ben till Hampus, med försiktig nos puttade hon benet så nära honom som möjligt. Idag får hon inte ha sitt ben ifred. När Ebba ligger och tuggar kryper Hampus ditt och grabbar tag i andra änden, ibland håller han bara i benet men ibland så tar han sig ett smakprov han med. Min mor oroar sig över bakterier och elände som hon uttrycker men hennes största farhåg är att hon tror att Hampus aldrig kommer att gå, hon ser honom i framtiden som krypande i tron av att han är en hund.
Jaktinkallningsmetoden kom till användning när vi skulle lära hampus att krypa framåt istället för bakåt. Jag satt och höll i en start klar ungen medan lasse fjantade iväg ett par meter längre ned i hallen och kröp ihop på golvet för att börja locka och pocka. Nu ett par veckor senare är har vi avancerat till budföring mellan oss! Kan hundar så kan ungar. Hampus däremot lärde sig snabbt hur inkallning av sin pappa skulle gå till. När Hampus blev nedlagd i sin säng gallskrek han så övertygande att han höll på att dö så lasse plockade upp honom varpå hampus blev tvättyst och nöjd då han insåg att han lyckads hålla sig vaken och uppe ett tag till, Lasses misstag blev dyrköpt i en vecka fick vi stå ut med dödsskriket varje kväll tills han slutligen somnade av utmattning.
Nu när Hampus lärt sig krypa så har jag en svans efter mig om dagarna vart jag än går i huset, först kommer ebba och efter ebba kryper Hampus. Alla ni som har haft valp känner väl igen sig, så fort man byter rum följer valpen efter så gör även min två benta valp och Ebba som nu är två år gammal har upptagit denna sysselsättning på nytt.
Ungar och hundar är ganska lika till sättet, barnuppfostran och hundträning skiljer sig inte så mycket. Och nu är den franska bulldoggvalpen Alfons här & vi har fått en ny familjemedlem. Ungen behöver ju en egen hund…
Passar ju perfekt att ta en valp samtidigt som vi har Hampus de fungerar ju likadant och tränas ju på samma sätt, i alla fall i vår familj!